Betraktelser över gravyrstilar hos jaktvapentillverkare från Suhl av förkrigstid.

©copyright P.O Haggårds

Alla vapentillverkare i Suhl utförde alla sorters gravyrer enligt kundernas önskemål. Trots det kan man urskilja de olika gravyrstilarna hos de största och mest välkända vapenmärkena.

Respektive gravyrstil överfördes alltid från mästarna till lärlingarna och vidare till nästa, när de fick mästarbrev, från generation till generation. På det sättet utvecklades under lång tid en unik stil hos de flesta vapentillverkare.

För att skapa en liten överblick reste jag 2009 åter till vapenstaden Suhl för att samla in material och fakta av dagens i Suhl verkande gravyrmästare. Jag ska i min betraktelse försöka här beskriva de typiska gravyrstilarna från följande fina Suhler vapentillverkare från tiden före 1945.


J. P. Sauer & Sohn

Gebrüder Merkel

Simson & Co

Greifelt & Co

J. P. Sauer & Sohn;

 Normalt utfördes en mycket diskret engelsk arabeskgravyr (bild). Renässansbladsgravyr (bild) fanns på de bättre dyrare modellerna som hade mycket finare gravyr, även utförda med jaktmotiv (bild). Efter kundönskemål utfördes storslagna utarbetade jaktgravyrer, mest på mästerverksmodeller som var mer sällsynta (bild).

Hos Sauer verkade berömda mästare som Schilling, Berkers m.fl. Gravyrerna från Sauer & Sohn var de finaste utarbetade gravyrerna i Suhl på den tiden.

Gebrüder Merkel;

 I jämförelse med Sauer gravyrer var Merkels djupare skurna. Vapnen från Gebr. Merkel t. ex bockgevären med sidolås, som är mest kända här i Sverige, hade störst yta att gravera på och därför är den typiska Merkel gravyren mer markerande.    

Motivskildringarna var också större än hos andra. Jaktmotiven hade mestadels även utskuren botten (bild). Som ornamentik fanns även hos denna fina tillverkare flack Arabeskgravyr. Men det förekom ofta djup graverad, engelsk modell (bild). Man kan även ofta se dessa i kombination med blommotiv. När man ser på renässansblad- och eklövsgravyrer är de mer frekventa vid Merkel än från andra Suhler vapentillverkare.
Den tillverkare som mest utförde reliefgravyrer var Merkel, vars lyxmodeller mestadels var utförda i denna gravyr i kombination med inlägg av ädelmetall (bild).

 Simson & Co;

 Vid gravyravdelningen hos Simson & Co var gravyrstilen liknande den som fanns hos Merkel. Standardgravyren hos Simsons enklare modeller utfördes med flack engelsk arabesk stil (bild). De bättre modellerna hade den gravyrstilen i kombination med djupt graverade jaktmotiv (bild). Gravyren på lyxmodellerna som inte var många från förkrigstiden, utfördes mestadels av självständiga Suhler gravörer. Därför finner man en större variation av gravyrstilar hos denna tillverkare.

Greifelt & Co;

 Hos Greifelt var standardgravyrerna liknande den hos Simson. Som ornamentik utfördes även här engelsk arabeskgravyr. Emellertid var det mycket frekvent med en kombination av arabesk med eklöv- och blommotiv som inte var så vanligt hos de andra tillverkarna i Suhl. Lyxmodellerna var likväl flackt graverade, liknande den hos Sauer, eller tillsammans med djupt skurna som hos Merkel (bild) , (bild). Man kan även finna Greifelts bockvapen med en kombination av båda sistnämnda gravyrstilarna (bild). Oftast var stötbottnarna djupt utskurna tillsammans med finare och flackare graverade jaktmotiv.

 Text & foto; P-O Haggårds, 

 Bidrag, material & foton av Hendrik Frühauf och Fredrik Franzén

Enkel åldersbestämning av J. P. Sauer & Sohn jaktvapen.

 ©copyright P.O Haggårds

Jag får förfrågningar dagligen via telefon och E-mail från trevliga och nyfikna ägare eller blivande ägare av Sauervapen som undrar när deras vapen kan vara tillverkat och dess eventuella värde. Många gånger är det arv från släktingar men tyvärr inte så många inköp. Synd nog inser inte dagens unga nya jägare att jaktvapnen inte har utvecklas på de senaste 100 åren. De flesta verkar hellre välja ett nytt före begagnat. Att hitta ett vapen för en rimlig kostnad med sådan balans och kvalitet som en begagnad Sauer eller andra skickliga vapentillverkare från tiden före 1945, är enligt min uppfattning nära nog omöjligt.

Jag vill här visa hur läsarna enkelt kan åldersbestämma sitt kära jaktvapen utan att behöva använda tillverkningsnumret.

 Via provningsstämplar;

Ta isär vapnet och titta under piporna där hittar du stämplar som Krönta U, V eller N. 1891 infördes en lag i Tyskland om statliga provningar av alla skjutvapen, men den trädde inte i full kraft förrän 1893. Tidigare var den frivillig. Alla vapen som fanns i lager mellan 1:a januari och 31:a mars 1893 stämplades med Krönt V som i Vorath (förråd, lager). Från 1:a april och framåt användes provstämpel Krönt U som provstämpel vid de tyska provhusen ”Beschussamt”. 1912 tillkom Krönt N som i Nitro. Efter september 1923 började ”Beschussamt” datumstämpla vapnen med ett tre eller fyrsiffrigt tal när de blev slutprovade, vanligtvis under vänsterpipan. På drillingar kan det stå på kulpipan! Till exempel 3/26 eller 326 som då betyder mars 1926. Om du inte hittar några av dessa stämplar bör den då vara tillverkad före 1891-93. Således, vapen med Krönt V är tillverkat under året 1893, Krönt U kom till 1893 och framåt och 1912 Krönt N samt efter 1923 även med månad och år.  Detta sätt att åldersbestämma kan naturligtvis användas på andra tyska vapen.

 Via patentnummer;

Under mina forskningar för några år sedan kom jag i kontakt med en Sauer-samlare vid namn Martin Krause från Hannover. Han verkar som Patentförvaltare och upplyste mig om att det gick att finna alla gamla patent gällande vapen på en internetsajt med namnet http://www.espacenet.com. Det visade sig när jag gick in på den att den även fanns på svenska, se.espacenet.com. Här finns hela världens patent t.ex. på jaktvapen. Det är bara för intresserade läsare att börja söka.

 På många av Sauers vapen graverades patentnumret in, t.ex. 78411, den berömda sidolåsdrillingen med separat kulspänning som kom 1895.

Några av de vanligaste patenten och år;

·         60492 Patent för utdragare för patroner utan rand s.k. flänspatroner, år 1891.
·         14813 Patent för dubbelverkande hane på drilling för både hagel & kula år 1881.
·         70343 Patent på pipförbindning för dubbelpipiga vapen, år 1892.
·         78411 Patent gällande lås för drilling med separat kulspänning, år 1894.
·         231263 Patent för enkeltryck för flerpipiga vapen, år 1909. 

Således är vapen med dessa patentnummer tillverkade tidigast ett år efter patent godkännandet.

 Via mönsterskydd;

Fortsatta forskningarna visade att mönsterskydden inte alltid fanns att hitta med årtal till skillnad från patenten beroende på att de bara gällde i 6 år.
Mönsterskyddet DRGM, Deutsche Reich Gebrauchmuster benämns även med ingraverade nummer på en del Sauer vapen.

 Jag nämner här några vanliga;
·         17913 mönsterskydd för spännvisare, år 1895 - 1901.
·         47092 mönsterskydd för spännvisare, år 1896 – 1902.
·         130243 mönsterskydd för spännvisare, år 1900 - 1906.
·         321876, mönsterskydd för ejektor med spiralfjädermekanism, år 1907 - 1913

 Dessa mönsterskydd för spännvisare är oftast graverade med numret runt visaren t.ex. på sidolåsvapnen. Har ditt vapen något av dessa nummer vet du att det är tillverkat mellan åren dessa mönsterskydd gällde.

  Via modellnummer;

Min samling av gamla Sauer - kataloger, annonser m.m. visar att modellerna inte hade någon logisk följd. 1903 benämns modellerna som a, b, c och så vidare. I 1906 års katalog kan vi se att modellerna har sifferbeteckningar istället som 1, 2, 3,…. För att förvirra ännu mera kan vi se att Sauer hade helt andra modellbeteckningar i de Italienska och Amerikanska katalogerna. Den modell som hållit samma namn sedan 1896 fram till 1940-talet är den brytbara enkelstudsaren (kipplauf) ”Tell”! 

Först på 1930-talet började Sauer benämna modellerna efter de år de officiellt introducerades på marknaden.

·         1930 kom modell 30, Sauers första boxlåsdrilling. Även med lådan i lättstålsutförande mod. 30 L!
·         1931 kom modell 31, bockbüchsflinte som kunde fås med dubbelstudsarpipor.
·         1932 kom modell 32, en förenklad version av modell 30 som blev både billigare och mer säljbar under   
          den svåra ekonomiska tiden. Även denna modell kunde fås med lådan i lättstål, mod. 30 L!
·         1933 kom modell 33, Sauers bockhagelgevär som förutom till jakt användes den av tyska stridpiloter
          för att öva upp förmågan att träffa rörliga mål! Kunde beställas med kombi & dubbelstudsarpipor! 
·         Modell 34 och 35 var redan upptagna av dubbelstudsare från början av 1900-talet.
·         1936 kom modell 36, en ny kipplauf, med halvoctagonal pipa med kryssbult, även med dubbel kryssbult
          för kraftigare patroner.
·         1937 kom modell 37, samma som modell 36 men i enklare utförande utan kryssbult och rund  
          pipa med lödd spång. Bägge modellerna kunde förses med utbytbara pipor i olika kalibrar.

 Via pipstål;

Redan 1893 erhöll Sauer ensamrätt på Krupps pipstål efter att de hade samarbetat i utvecklingen av detta speciella stål som senare kom i olika kvalitéer. Andra vapentillverkare som önskade förse sina vapen med detta utmärkta pipmaterial fick vackert köpa det genom Sauer & Sohn. De 3 ringarna som betecknar Krupps pipstål har inget med de olympiska ringarna att göra som många tycks tro utan det var helt enkelt Krupps varumärke och ska föreställa skarvfria järnvägshjul som de var stor tillverkare av under industrirevolutionen på 1800-talet.

På ovanstående olika sätt kan du som läsare enkelt få fram ungefärlig ålder på ditt vapen. För er som vill ha mer information hänvisar jag till min hemsida www.sauerfineguns.com och till framtida artiklar i denna tidning.

                               Resa till Suhl - början till en forskning om JP Sauer & Sohn

©copyright P.O Haggårds

       För många år sedan började jag intressera mig för gamla kvalitetsjaktvapen, och blev inspirerad att lära mig mer genom de artiklar författade av den välkända jaktvapenskribenten Fredrik Franzén som publicerades i tidningen “Jaktmarker & Fiskevatten”. Det gällde speciellt vapen tillverkade före 1945 av den välrenommerade tyska firman J. P Sauer & Sohn, Suhl Tyskland. Franzéns artiklar täckte några av Sauers olika modeller, mekanismer med teknisk beskrivning och likaså allmän information om Europas äldsta jaktvapenfabrik med tillverkning av absolut högsta kvalitet.

     När jag sedan började samla Sauervapen studerade jag allt jag kunde finna om J. P Sauer & Sohn Jagdwaffenfabrik, och fick kontakt med andra ägare, samlare samt Sauer & Sohnforskare för att lära mig mera om dessa välgjorda vapen. Vad jag lärde mig genom dessa kontakter var att det rådde olika syn och uppfattning om fakta kring denna tillverkare.  Det blev dessa många skilda uppfattningar och i vissa fall föga faktagrundande åsikter som inspirerade mig att starta min egen forskning. Vad jag hittills har upptäckt kring J. P Sauer & Sohn är mycket spännande och kunskapen växer hela tiden om denna vapentillverkare.

     Efter att ha erhållit tillstånd av chefen för Förbundsstaten Thüringens arkiv, Dr. Norbert Moczarski, reste jag och min fru Ingrid söderut på vår första forskningsresa till Tyskland. Målet var vapenstaden Suhl där jag skulle forska i ”Suhl Staatsarchive”, beläget i det forna stadsfängelset. Min fru "låste in” mig i fängelset i två dagar för att åka på shopping- och sightseeingturer! Medan jag var i Suhl fick jag även tillfälle att träffa mästergravören Hendrik Frühauf, som bor och arbetar i sin verkstad utanför Suhl tillsammans med sin bror Marko som är mästarvapensmed. Det var ett trevligt möte med givande diskussioner om Sauer. Hendrik visade mig också sin samling av gamla förkrigskataloger och gav mig många viktiga råd som varit mycket användbara i min forskning.

     I stadsarkivet hittade jag många intressanta dokument som klargjorde en del av historien kring Sauer & Sohn, och som rörde de sista dagarna av slutet av andra världskriget. Vid en punkt i min forskning i arkivet trodde jag att jag hade funnit de försvunna originalböckerna från provningsanstalten ”Beschüssamt” i Suhl, men de böcker jag fann var endast provning av reparerade vapen täckande tiden 1890 – 1960. Det var en besvikelse att inte hitta originalregistren, men jag har inte gett upp hoppet om att finna dem! Jag fortsätter att tro att de fortfarande finns, och kommer att bli återfunna någonstans i Suhl!

     Det har skrivits om och gjorts antaganden om att de vapen som ingick i Rolf Sauers personliga samling av musei- och utställningsvapen blev antingen förstörda eller ”befriade”, hemtagna av amerikanska eller sovjetiska soldater efter ockupationen av staden (Författarens notering: amerikanska styrkor intog Suhl 3 april 1945 och lämnade över staden till Sovjetarmén den 3 juli 1945 enligt Jaltaöverenskommelsen om uppdelning av Tyskland). Under dessa tre månader 1945 gjorde Rolf Sauer många fruktlösa försök att få tillstånd att starta upp fabrikationen igen med hänvisning till amerikanska soldaternas många beställningar, men fick nej varje gång av den amerikanske kommendanten Kapten Windsor. Men, efter endast två veckor under Sovjets kommando fick Sauer tillstånd att starta upp tillverkningen av jaktvapen igen. Den 20 juli beställde sovjetiska officerare 1000 vapen! Till och med Josef Stalin beställde 10 av den bästa modellen, 25A Drillingar, denna sommar. År 1946 producerades inte mindre än 9500 jaktvapen.

     Försvinnandet av Sauers egen samling av jaktvapen är en intressant historia som är värd att notera här eftersom det fanns många unika och betydelsefulla delar i samlingen; inte bara Sauervapen utan även vapen från andra tillverkare. Rolf och hans bror Hans var rädda att Sauersamlingen skulle bli förstörd av amerikanska bombare när styrkorna närmade sig Suhl, så de beslöt sig för att göra vad de kunde för att rädda den. Således samlade de ihop vad de ville rädda från bomber och packade det i tre stora trälådor. Dessa trälådor blev sedan transporterade till jaktslottet Fasanerie utanför Suhl, där de skulle lagras tills tiderna blev så att de kunde återhämtas. Det som sedan hände var att amerikanska styrkor kom fram till slottet och vapnen blev beslagtagna och flyttade till Stadshuset i Meiningen, Thüringen tills beslut kunde tas beträffande deras placering (Författarens notering: det var vid den tiden förbjudet för tyska medborgare att äga vapen, det var till och med belagt med dödsstraff!).
     Brev och dokument, signerade av Rolf Sauer själv, som jag fann i arkiven bekräftar att samlingen verkligen blev borttransporterade och undanlagrad inför de amerikanska styrkornas antågande. Bland dessa dokument fanns ett brev adresserat till Landrat (jämförbart med vår Länsstyrelse) i Meiningen daterat den 29 maj 1945, där Rolf intygade för Länsrådet Herr von Hacht att de tre trälådorna med Sauers samling av vapen endast innehöll gevär för utbildnings- och utställningssyfte. Rolf önskade inte att vapnen skulle falla i amerikanernas händer och han hade inte för avsikt att lämna in vapensamlingen till de allierade enligt Förenta nationernas mandat - Rolf ville ha samlingen tillbaka!

            Rolf Sauer fortsätter med brev till Länsrådet von Hacht, där han skriver att utlänningarna (slavarbetarna, författarens kommentar) förorsakat en fabriksbrand den 18 april 1945 med påföljande inbrytning i säkerhetsskåpet, vilket föranledde att alla papper som intygade ägandeskapet av samlingen hade blivit förstörda! Rolf trodde sig veta att en del inventeringskopior fanns i firmans bankfack på Deutsche Bank i Suhl, och fortsätter brevet med att fråga Herr von Hacht om tillstånd att öppna Firma Sauers bankfack.

     Den 29 juni kom Rolf Sauer till Herr von Hacht med en internfaktura innehållande försäkringsvärdet på varje del i samlingen, så han måste ha funnit sina inventeringslistor. Bilagt fanns en inkomplett inventeringslista gällande den temporära lagringen av samlingen. Var alla dessa fina vapen tog vägen är ännu osäkert! Förmodligen blev de ”befriade”, hemtagna av amerikanska officerare. Det vore mycket intressant om någon av läsarna vet någonting om följande vapen enligt bifogad lista - var tog de vägen?!

 Tillv. nr         beskrivning

161                Spangenberg & Sauer Percussion-Karbin, Suhl 1864.
316                Forgeron bockhagelgevär, ejektor, kal.12.
401                Sauer hagelgevär med hanar, Damaskerade pipor, Silverdetaljer.
404                Sauer hagelgevär med hanar, Damaskerade pipor, Silver/Guldinläggningar,
                      kolvsniderier, Tidigare ägare Greve von Finkenstein.
10110            Franskt bockhagelgevär, kal. 16.
25911            Belgiskt bockhagelgevär, sidolås, ejektor, kal. 12.
35133            Forgeron hagelgevär, s/s, sidolås, Holland & Holland ejektor, kal.16.
39334            Forgeron bockhagelgevär, ejektor, kal. 16, tillverkat i Belgien.
207350          Sauer sidolåsdrilling, mod 900, Eng. gravyr med Guld inlägg kal. 16 – 8x57JR.
223128          Sauer hagelgevär, s/s, mod 18 Mästerverk kal. 20.
232580          Sauer lerduve-hagelgevär, s/s, mod. 29 C, Spezial-Stahl, kal. 16.
232626          Sauer lerduve-hagelgevär, s/s, mod. 29 C, Spezial-Stahl, kal. 12.
248072          Sauer hagelgevär, s/s, mod 8 E, enkeltryck, kal. 12.
251386          Sauer lerduve-hagelgevär, s/s, mod. 29 C, Spezial-Stahl, kal. 12.
253181          Sauer dubbelstudsare, mod 8, eklövs gravyr, kal. 8x57JR.
256326          Sauer dubbelstudsare, mod 35 E, Spezial-Stahl, Kolvmagasin, kal. 405Win.
256327          Sauer dubbelstudsare, mod 35 E, kolvmagasin, kal. 8x57JR.
267373          Sauer hagelgevär, s/s, mod. 15, Spezial-Stahl, kal. 16.
Nr saknas      Sauer målskjutningsgevär, bästa gravyr och stocksniderier, kal. 8,15x46R.
Nr saknas      Sauer bockhagelgevär, inte färdigställt, ejektor, kal. 12.

Jag skulle uppskatta information från läsekretsen för hjälp och klarhet i vad som hände.

            Historien “Rolf Sauers Personal Gun” kan man läsa om på German Gun Collectors Association hemsida på Internet och likaså i deras Tidning “Der Waffenschmeid”, Volym 1 nummer 2. Historien kan även läsas i boken J. P Sauer & Sohn Pistols, volym 2 av författarna Jim Cate & M. Krause. 

 Följande är ett utdrag ur historien:

“I got the opportunity to authenticate the history of the U.S. Army's first entry into Suhl during the first days of April 1945. To be more precise, I talked for six hours with the man who was in charge of the first battalion to march into Suhl. This was the 63rd U.S. Armored Infantry Battalion, which was a part of the 11th Armored Division! They arrived three or four days before any other members of the U.S. military arrived.

The home of Rolf Sauer and his family, the Sauer Villa as it is known in Suhl, became his Command Post. This man was one of the battalion headquarters' staff officers. Because of the long conversation with this veteran, and subsequent conversations as well, I was able to get a very detailed mental picture of the inside of the Sauer Villa. There were a series of glass and wooden cases which held hundreds of different examples of firearms, the majority of which were all "cutaway" examples, which I have determined were used by the Sauer engineers to see the different mechanical aspects, as well as machining techniques which were used to produce these weapons.

     Why these weapons were not stored at the Sauer firm is a mystery. It is possibly these examples were part of the personal collection of Hans and Rolf Sauer, but most probably they were weapons that had been transferred there from the production facilities in case the allied air forces bombed the firm. Hans Sauer, Rolf's brother, lived only a short distance away from the Villa. This U.S. Army Captain did reside in the Sauer Villa for a couple of days, and slept in Rolf Sauer's bedroom, which was located upstairs in the home. It was in this bedroom of Rolf Sauer's where his two personal weapons were found. In his nightstand was found a beautiful cased and engraved Model 20, 6.35mm Sauer pistol. The Sauer Drilling, which was Rolf Sauer's personal weapon, also was found in the same room”.  This drilling has 24-inch barrels and is in 12-gauge with the rifle caliber being 7x57JR. The serial number of this gun is 344495 and is Eagle N nitro proofed.”

 Sauer Villa, som var Franz Sauers (Hans och Rolfs far) bostad var vid den tiden använd som Sauer & Sohn representations- och utställningsplats, och låg på Hauptbahnhof Strasse. Ingen bodde i huset vid den tiden, men Rolf Sauer bodde på Schleusinger Strasse inte långt därifrån.  Kanske den amerikanske kommendanten Kapten Windsor hittade Rolfs “personliga” vapen i sovrummet där? De genomskurna vapenmodellerna som den amerikanske kaptenen refererar till kan ha blivit funna i Sauer Villa! Det verkar som museivapnen tidigare noterade i denna artikel var lagrade från eventuella bombningar på jaktslottet Fasanerie utanför Suhl, och de att andra vapenmodellerna och delar var kvar i villan på Hauptbahnhof Strasse.

     I Cates artikel kan man läsa att Drillingen har tillverkningsnummer 344495 och bilagda beställningsdokument som jag fann i Suhlarkivet, bevisar att detta specifika vapen var beställt för export till Ungern via Wien. Firman Gustav Genschow & Co, Wien (GECO) beställde Drilling Nr. 344495, 21 vapen till Mars 1944 (Se “Bestellung” orderbekräftelse från Sauer inkluderad i denna artikel). Ett dokument från Sauer ett år efter beställningen visar att Drillingen var bland andra färdiga att levereras, i ett påminnelsebrev till Gustav Genschow & Co att fullborda ordern!
     Varför blev inte dessa vapen levererade? Anledningen till detta var att sovjettrupperna anföll Ungern i april 1944 och befriade Budapest 11 februari, 1945.  Sovjetarmén fortsatte attackera och tryckte de tyska trupperna ut ur Ungern och in i Österrike. Wien blev befriat 14 april 1945, och vapnen kunde inte bli levererade vid den tidpunkten. Naturligtvis var detta en kaotisk tid, och därmed förståeligt att kunden inte slutförde sin order. Men varför just detta speciella vapen blev funnet i en av Sauers Villor, det är fortfarande en gåta!

  (Källor: Suhl Staatsarchive. Sauer & Sohn, Suhl, band 1, Manfred Kersten. J. P Sauer & Sohn,  Peter Arfmann & Rolf Kallmeyer).